Trying hard to succé.

Allting är inte lätt och jag börjar inse det ist för att bara deppa ihop och tänka på allt.
Jag försöker ta en dag på livets stege i taget, men det är inte så lätt när det känns som att där alltid är ngn som vill ha ner mej.
man försöker vakna på morgonen med ett leende på läpparna och sluta dagen på samma sätt, men det är inte lätt.
Men man gör fan allt för att bara inte fejka det där jävla leendet.
Försöker  att låtsa som att allt är perfekt när man på insidan knappt längre kan stå upp.
Och man kan går där mitt bland hundra andra och inte en enda jävel vet hur mkt du vill bort, ingen vet vad du har gått igenom.
De ber dig att vara stark, men hur kan man vara stark i en sådan svag värld?
När man säger att man inte vill leva och får det där "finns" tillbaka.
Det är de som svider.
Att inte kunna sova för att kudden är för blöt, men att ändå nästa dag gå till skolan och  försöka se ut som om allt är bra.
Bara inse ingen kommer inse när den tjejen försvinner, hon sa att hon ville dö, men hon var ju alltid så jävla glad..




RSS 2.0