Rapp i käften.
Folk brukar kunna kalla mej för uppkäftig.
Ni säger att man är kaxig och tror att man är bäst.
Men vet ni vrf man är så?
Det är för att andra människor gör en så.
Om man ser en person man tycker är ful och säger det, personen tar åt sej, och eftersom personen inte käftar emot kommer massa annat folk också att hålla på.
Till slut får man nog, man blir rapp i käften och kommer med väldigt otrevliga kommentarer tillbaka,
jag är sådan, men jag vill inte vara så, men ni gör mej så, ni får ju mitt självförtroende att sänkas ...så lågt att jag blir ond.
"Så snälla klaga inte, om ni inte vill få ngt tillbaka"
Ni säger att man är kaxig och tror att man är bäst.
Men vet ni vrf man är så?
Det är för att andra människor gör en så.
Om man ser en person man tycker är ful och säger det, personen tar åt sej, och eftersom personen inte käftar emot kommer massa annat folk också att hålla på.
Till slut får man nog, man blir rapp i käften och kommer med väldigt otrevliga kommentarer tillbaka,
jag är sådan, men jag vill inte vara så, men ni gör mej så, ni får ju mitt självförtroende att sänkas ...så lågt att jag blir ond.
"Så snälla klaga inte, om ni inte vill få ngt tillbaka"
Life..
Jag önskar så att jag kunde ta tillbaka tiden , att i en olycka att det varit jag och inte ngn annan liten flicka, att det hade varit mitt liv Doctorerna kämpade för och att det var mej folk fick gråta för, att dem bara inser hur nära dem är att mista mej.
Mitt skratt, mina minnen ,mitt liv..att dem för en sekund skulle känna hur det känns att leva utan mej, jag önskar det.
Fel..
Vad jag än gör e det fel.
Vad jag än säger ,säger jag inte rätt.
Om jag skrattar är det vid fel tidpunkt, skrattar jag inte kallar dem mej för tråkig.
Försöker jag visa hur jag känner ,så är jag bara en tramsig idiot.
Så vad ska man göra?
Tillslut orkar man inte försöka, kommer isolera sej för att man e rädd för vad folk ska säga man orkar bara inte höra mer på det.'
Sedan när jag har isolerat mej kommer dem kalla mej för utstött, jag kommer bli sur ,kommer att måla mej svart klä mej svart ,leva min egna värld helt i svart.
Så tänk ändå om ni kunnat låta mej prata låta mej skratta hade jag inte blivit sådan här.
Tänk, annars kommer ni få kalla mej emo.
Mitt skratt, mina minnen ,mitt liv..att dem för en sekund skulle känna hur det känns att leva utan mej, jag önskar det.
Vad jag än säger ,säger jag inte rätt.
Om jag skrattar är det vid fel tidpunkt, skrattar jag inte kallar dem mej för tråkig.
Försöker jag visa hur jag känner ,så är jag bara en tramsig idiot.
Så vad ska man göra?
Tillslut orkar man inte försöka, kommer isolera sej för att man e rädd för vad folk ska säga man orkar bara inte höra mer på det.'
Sedan när jag har isolerat mej kommer dem kalla mej för utstött, jag kommer bli sur ,kommer att måla mej svart klä mej svart ,leva min egna värld helt i svart.
Så tänk ändå om ni kunnat låta mej prata låta mej skratta hade jag inte blivit sådan här.
Tänk, annars kommer ni få kalla mej emo.
